Rikta in parabolantenn: guide i 10 steg

Senast uppdaterad:

Att rikta in en parabolantenn är inte svårt, men det tål ingen slarv. Den geostationära satelliten står cirka 35 786 km över ekvatorn – en halv grad fel och signalen försvinner. Därför faller de flesta egenmonteringar inte på tekniken utan på tre småsaker: en mast som inte står i lod, ett missförstått elevationsvärde och den bortglömda missvisningen.

Guiden följer den ordning arbetet faktiskt sker i – från platsvalet till den täta kabelanslutningen. Vinklarna för din exakta adress räknar du snabbast ut med SatFinder; tabellen längre ned visar vilket intervall de ligger i på svenska breddgrader.

Det här behöver du

  • Fasta nycklar eller spärrnyckel 10, 13 och 17 mm beroende på fästet
  • Vattenpass, helst ett kort torpedvattenpass för masten
  • Kompass eller mobil med kompassapp
  • Satmätare (satfinder) eller en mottagare med signalvisning vid parabolen
  • Koaxialkabel 75 Ω med dubbel skärm och F-kontakter som passar diametern
  • Avisoleringstång eller kniv, sidavbitare
  • Självvulkaniserande tejp för utomhusskarven
  • En andra person som läser av mätaren medan du vrider

1. Välj en plats med fri sikt mot satelliten

Sidovy av ett hus med parabolantenn; siktlinjen mot satelliten går lågt mot sydsydväst och snuddar vid ett träd.

Från Sverige står satelliten i sydsydväst och lågt – mellan ungefär 21° och 25° elevation. Allt som i den riktningen når över siktlinjen blockerar mottagningen: träd, grannhus, takutsprång, skorstenar.

Ställ dig på den tänkta monteringsplatsen och titta åt sydsydväst. Uppskatta vinkeln: 23° elevation är knappt en fjärdedel av sträckan från horisonten till zenit. Den låga vinkeln är det som gör svenska installationer känsliga – ett hus på andra sidan gatan räcker ofta.

Träd är det klassiska misstaget: på vintern utan löv fungerar allt, i maj försvinner signalen. Bedöm trädet med löv och lägg till några års tillväxt om det är ungt.

2. Montera masten – och få den exakt lodrät

Två master jämförs: till vänster exakt lodrät med centrerad bubbla, till höger något lutande med bubblan ur läge.

Det här steget underskattas oftast och straffar sig hårdast. Azimutskalan på fästet förutsätter att parabolen roterar kring en lodrät axel. Lutar masten ändrar varje vridning även elevationen – då jagar du två vinklar samtidigt och hittar satelliten på sin höjd av en slump.

Sätt vattenpasset mot masten i två riktningar med 90° mellanrum och justera tills bubblan står mitt i båda. Först då drar du åt väggfästet helt, och kontrollera sedan en gång till – plugg sätter sig när de dras åt.

Masten måste dessutom vara styv. Ett rör som rör sig en grad i blåst ger med säkerhet bildbortfall på vintern.

3. Ta fram azimut, elevation och skew för din plats

Perspektivskiss av en parabolantenn: azimut ritas i markplanet från norr, elevationen som höjdvinkel ovanför.

Tre vinklar beskriver inriktningen fullständigt. Azimut är väderstrecket i grader, räknat från norr (0°) via öster (90°) till söder (180°). Elevation är vinkeln över horisonten. Skew anger hur mycket LNB:n måste vridas i sitt fäste för att polarisationsplanet ska stämma.

Alla tre beror på din plats och satellitens position. För Thor 0,8° väst – satelliten bakom de nordiska paketen – ligger värdena i det här intervallet:

Thor 0,8° V – geografisk azimut, elevation och LNB-skew
OrtAzimutElevationSkew
Stockholm201,7°20,7°−8,0°
Göteborg195,0°23,4°−6,4°
Malmö196,6°25,4°−7,7°

4. Ta hänsyn till missvisningen

Kompassros med två nordriktningar: geografisk nord och, förskjuten med missvisningsvinkeln, magnetisk nord.

Här går många monteringar fel utan att orsaken blir tydlig. Beräknade azimutvärden är geografiska: de utgår från den geografiska nordpolen. En kompass pekar däremot mot den magnetiska nordpolen, som dessutom flyttar sig. Skillnaden kallas missvisning eller deklination.

I Sverige ligger den för närvarande på ungefär 4° till 8° öst och ökar norrut. Kompassen visar alltså flera grader fel, och på en 80 cm parabol är det redan halva det användbara fönstret.

Antingen räknar du om geografisk azimut till magnetisk (magnetisk azimut = geografisk azimut − östlig missvisning), eller så använder du ett verktyg som ger båda. SatFinder visar geografisk och magnetisk azimut var för sig och hämtar missvisningen för dina koordinater ur World Magnetic Model.

5. Ställ in elevationen – se upp med offsetparaboler

Profilvy av fästet med gradskala; det inställda elevationsvärdet och spegelns avvikande offsetvinkel är markerade.

Nästan alla hushållsparaboler är offsetantenner: LNB:n sitter inte mitt framför spegeln utan på en arm under den. Spegeln står därför mycket brantare än mottagningsvinkeln antyder.

Och där ligger fällan: på de flesta modeller är gradskalan på fästet redan kalibrerad för offsetvinkeln. Där ställer du alltså in det beräknade elevationsvärdet – inte den fysiska lutning du skulle mäta med vattenpass mot spegelkanten. Vid 23° elevation ser spegeln betydligt brantare ut, ofta nästan lodrät. Det är rätt.

Står det uttryckligen i din parabols anvisning att offsetvinkeln (vanligen 20° till 27°) ska dras bort, följ den uppgiften. Vid tvekan: ställ skalan på beräknad elevation, dra åt för hand och verifiera med mätaren.

Ställ in elevationen före azimut och lås den. Att söka två axlar samtidigt tar många gånger längre tid.

6. Ställ in azimut: sväng långsamt i stället för att leta

Vy uppifrån: parabolen sveper långsamt över bågen av geostationära satelliter, signalnivån stiger vid målsatelliten.

Lossa bultarna i mastklammern precis så mycket att parabolen vrider sig med visst motstånd – den ska stanna där du släpper den. Vrid den grovt till den beräknade (magnetiska) azimut.

Sväng sedan i mycket små steg: en till två grader, vänta sedan tre till fem sekunder. Mottagare och mätare behöver den tiden för att låsa på signalen. Den som svänger raskt passerar satelliten utan att instrumentet någonsin reagerar – den vanligaste orsaken till timmar av resultatlöst letande.

Sök av ungefär ±10° kring det beräknade värdet. Finns det inget där är nästan alltid något grundläggande fel: elevationen förväxlad, missvisningen ignorerad, eller så matar kabeln ingen spänning till LNB:n.

7. Ställ in LNB-skew

LNB sedd framifrån i sitt fäste med gradskala; LNB:n är vriden med skew-vinkeln.

LNB:n separerar horisontellt och vertikalt polariserade signaler. Eftersom din plats ligger vid sidan om satellitens longitud framstår polarisationsplanet som vridet från din position – och exakt den vinkeln ska LNB:n vridas i fästet.

De flesta LNB-fästen har en liten gradskala. Lossa klämskruven, vrid LNB:n till det beräknade skew-värdet och dra åt igen. Vid tvekan: lita på skalan på ditt eget fäste.

I Sverige är värdena små och negativa – kring −6° till −8°, alltså vrids LNB:n åt andra hållet än i Centraleuropa. Litet men inte försumbart: fel skew släpper in den motsatta polarisationen och avgör om signalkvaliteten hamnar på 70 % eller 90 %.

8. Finjustering: optimera på kvalitet, inte på styrka

Två stapelvisningar under finjusteringen: signalstyrkan stiger tidigt, signalkvaliteten når sitt max senare.

Mätare och mottagare visar två värden, och de betyder olika saker. Signalstyrkan är i princip den nivå som når ingången – den stiger även när du tar emot brus. Signalkvaliteten (ofta SNR eller MER) beskriver hur rent signalen kan avkodas. Bara det värdet räknas.

Arbeta en axel i taget: sväng azimut i millimetersteg tills kvaliteten når sitt max, lås. Gör samma sak med elevationen och sedan med skew. Kontrollera därefter azimut och elevation igen – åtdragningen förskjuter nästan alltid inställningen något.

Sikta på platån, inte på toppen. Leta upp de två punkter där kvaliteten börjar falla åt vardera hållet och ställ parabolen mitt emellan. Då har du maximal marginal mot regn, snö och vindrörelser – precis den marginal som avgör om du får bildbortfall på hösten.

Dra till sist åt allt med känsla och läs av kvaliteten en gång till.

9. Kabel, F-kontakter och väderskydd

Genomskärning av en F-kontakt och kabeldragningen med droppslinga under skarven.

En perfekt inriktad parabol är värdelös om kabeln drar in vatten. Använd dubbelskärmad 75 Ω-koax och F-kontakter som passar diametern – en för stor kontakt tätar aldrig.

Vid montering: skala av ytterhöljet, vik skärmflätan snyggt bakåt, ta bort folien, kapa dielektrikumet. Innerledaren ska sticka ut ungefär 2 mm ur kontakten. Inte en enda tråd av flätan får röra innerledaren – det är den vanligaste orsaken till ”igår fungerade det”.

Gör en droppslinga: låt kabeln gå i en båge nedåt under skarven innan den går in i väggenomföringen. Regnvatten rinner då av vid lägsta punkten i stället för in i kontakten.

Linda den färdiga utomhusskarven med självvulkaniserande tejp, överlappande nerifrån och upp så att lagren avvisar rinnande vatten. PVC-eltejp duger inte; den släpper efter första sommaren.

På svenska breddgrader tillkommer snö och is: en parabol som fylls med blötsnö tappar signal helt. Ett litet lutningstillägg eller en skyddskåpa löser det oftast.

10. Vad du kontrollerar när det inte finns någon signal

Signalstyrka och signalkvalitet jämförda: hög nivå utan kvalitet tyder på ett inriktnings- eller kabelproblem.

Ingenting alls: kontrollera först att LNB:n får spänning. Mottagaren matar 13/18 V via koaxen – en kortslutning i kontakten eller en bruten innerledare ser på mätaren exakt ut som en felriktad parabol. Kontrollera sedan elevationen och därefter missvisningen.

Signal finns men vissa kanaler saknas: det pekar nästan alltid på skew eller på en inriktning på gränsen. Då brukar ett helt polarisationsplan eller det övre bandet falla bort.

Bilden hackar vid regn eller snö: inriktningen stämmer men saknar marginal. Justera in mot platåns mitt; räcker inte det är parabolen för liten för din plats eller spegeln deformerad.

Det fungerade men gör det inte längre: kontrollera i den här ordningen – vatten i kontakten, träd som vuxit, parabol som flyttats av storm, trasig LNB. En LNB dör sällan helt; oftast tappar den bara ett band.

Vanliga frågor

Hur noggrant måste en parabolantenn riktas in?

En 80 cm parabol har en halvvärdesbredd på cirka 2°. I praktiken börjar du tappa mätbar signalkvalitet från ungefär 0,5° avvikelse, och kring 1° blir det kritiskt i dåligt väder. Mindre paraboler är lättare att rikta men lämnar mindre marginal vid regn och snö.

Går det att rikta in utan mätare?

Ja, med en mottagare och en tv vid parabolen, eller med en app som visar mottagarens signalnivå. Det tar längre tid eftersom visningen reagerar trögare. Utan någon signalåterkoppling går det inte att få en användbar inriktning: de beräknade vinklarna för dig till rätt område, men de sista tiondelarna hittar bara mätningen.

Varför hittar jag inte satelliten fast vinklarna stämmer?

De tre vanligaste orsakerna är: missvisningen har inte tagits med (kompassen visar flera grader fel), masten står inte i lod, eller så svängdes det för snabbt för att mottagaren skulle hinna låsa. Kontrollera också att LNB:n över huvud taget får spänning.

Måste jag verkligen ställa in LNB-skew?

I Sverige ligger skew för Thor 0,8° väst kring −6° till −8°, alltså åt andra hållet än i Centraleuropa. Värdet är litet men inte försumbart: fel skew släpper in den motsatta polarisationen och kostar signalkvalitet.

Vilken parabolstorlek behöver jag?

I södra och mellersta Sverige räcker 60 till 80 cm för stabil mottagning; 80 cm ger märkbart mer marginal vid kraftigt regn och snöfall. Längre norrut, där elevationen blir ännu lägre, är 80 cm eller mer att rekommendera.

Hur lång tid tar inriktningen?

Med förberedda vinkelvärden, lodrät mast och en mätare är en till två timmar realistiskt, varav merparten går till montering och kabeldragning. Själva finjusteringen tar sällan mer än en kvart om förberedelserna är gjorda ordentligt.

Se även